Stop waiting

Vad är det jag väntar på egentligen? Halv sex på morgonen, och jag är uppe och väntar på att han ska höra av sig. Varför, vad skulle det spela för roll? Det är redan klart vad han inte vill! Varför skulle han vilja? Det finns ju inget, som han sa.

Han sa också att han inte var säker, och att vi borde ses. Det kan vara ett gott tecken, eller ett varningstecken som jag borde lyssnat till.

Note to self: Han vill inte, han känner inget. Gå vidare, han är inte värd det! Du kan inte bli sårad igen, du är inte stark nog.

Nej, jag är inte stark nog. Jag är inte den jag var, jag kan inte stå på mina egna ben som innan. Halv sex på morgonen, lördag morgon,  och jag gråter så det bränner i ögonen och på kinderna.

Gud, du vet att jag inte är stark nog. Låt honom komma till mig, låt honom vara den som leder oss framåt. Jag ber för ett gott slut och jag lägger det i dina händer. 

make it right :*


Not again

Jag gjorde något väldigt dumt igår, något som kommer förlänga - kanske rent av förstöra allt jag byggt upp redan - blockeringen mot hur jag känner. Det finns ingen utväg nu, jag måste tänka klart. Vad ska jag göra? Är det okej att känna såhär?

Det finns inget som krossat mig så brutalt som det som hände den dagen i maj. Och nu är jag tillbaka och nosar på samma sak. Hur kan jag vara så dum? Det finns ingen annan utväg, det finns inget mer. Det gjordes klart för månader sen. Men om det nu är så att jag drömmer om och om och om igen om det, är det inte rätt då - kan man ju tycka. Jag vet inte vad jag ska göra, jag är nere i det igen. Lika mycket som för två månader sen. Allt låg över mig som ett stort svart moln som regnade ner tårar över mitt ansikte. Jag klarar inte en vända till...

Trots att det gjorde så ont drömmer jag om det som var bra med det. Det var bra, var det inte? Men plötsligt - helt ur vad jag tyckte var ingenstans - fanns det inte mer. Jag kunde inte äta, inte sova, inte tänka, inte se på det... Mitt huvud säger mig fortfarande att det inte är är eller var värt det, alla tårar, blod och allt som gjorde ont. Mitt hjärta säger fortfarande att det är rätt, och mitt huvud försöker göra allt för att hjärtat ska ändra sig.

Detta funkade bra under augusti, men efter igår föll allt jag byggt upp. Hur mycket mitt huvud än försöker kan det inte göra något när solen går ner. Natten är en fröjd för mitt hjärta som ser allt det som det längtar efter. Allt det där, oh allt som var så vackert. När morgonen är här vaknar hjärtat i sorg över att vara så långt, långt borta igen och huvudet med ångest över att det kunde kännas så bra, det som var så smärtsamt.

wish that i could cry, fall upon my knees and find a way to lie about a home i'll never see
:*

Damn, it hurts

Igår var jag på min första tidebön och det var väldigt spännande. Därefter var det ett möte med lite präster och församlingspedagoger om konfirmandarbetet. Jag hade massor av idéer som de tyckte om och det kändes toppenbra. Jag ringde till Tommy på www.dialogan.se och han ville gärna komma. Jag ringde även förredetta basist i Hammerfall Magnus Rosén. Även han ville komma, men han var lite dyr.

På kvällen åkte jag till Brunnsbo församling för första gången. Kyrkrummet var fantastiskt! Jag träffade den tredje volontärern, Sara. Hon är ifrån Kalmartrakten och hon är också ball. Hon vet det inte än men hon ska bli kyrkomusiker.

Till ungdomsgruppen, som var anledningen till att åka till Brunnsbo, kom en kille som heter Markus. That's it. Tråkigt, men vi jobbar på och hoppas att det kommer fler. Vi har massa idéer på projekt; paraplyer, musikaler, Jesus...

Nu ska jag gå och duscha av mig denna huvudvärk.

don't want to be lost anymore
:*

Not alone

Jag har spenderat mycket tid med den andra volontären, hon från Bäckebol. Hon heter Viktoria och är från Norrköping. Hur cool som hellst!

Idag kommer Josie över för det hände en sak hemma. Det känns väl lite konstigt men samtidigt kul att träffa henne.

Detta blev ett snabbt inlägg, nu ska jag och Benjamin fixa stället lite.

feels good knowing you're watching over me :*

Great start

Nu har jag varit på jobbet i Backa under två dagar. Det känns bra än så länge även om vissa saker är lite kluriga, men jag kommer säkert snart in i det. Jag kommer att:
- Ta hand om barn
- Ha konfirmander
- Hålla i en ungdomsgrupp
- Skriva i BackaUpp
- Blogga på bibelsajten.se

Jag ser verkligen fram emot att komma igång på riktigt, och jag vet att Gud är med mig.

i'm so sick of using technology :*

RSS 2.0